Vem kan man lita på?

-Man kan aldrig lita på en politiker på en politiker, sa en gång sierskan Saida. Var och får själv avgöra tycker jag, dock hävdar jag att de allra flesta politiker oavsett parti är att lita på. Nätuppslagsverket Wikipedia är däremot inte något jag oreserverat litar på.

Kombineras oseriösa politiker och Wikipedia är det naturligtvis upplagt för haveri.

Wikipedia är ett uppslagsverk som bygger på användarnas arbetsinsats och kunskap. Vem som helst kan ändra informationen och det pågår ständigt ett antal informationskrig på Wikipedia. Till exempel om hur Mellanösternkonflikten ska skilldras.

Nu har det visat sig att några från riksdagens datormiljö har redigerat information på Wikipedia. I några fall för att tvätta bort sådant som inte är så fördelaktigt. I andra fall för att skriva rent korkade och nedsättande kommentarer som bara är plumpa och dumma. I båda fallen handlar det uppenbart om personer där omdömet har havererat.


Rätt att sparka apotektsstyrelsen

Regeringen, med socialminister Göran Hägglund som verkställare i det här fallet, har gett styrelsen för Apoteket sparken, uppger Aftonbladet. Ett helt rimligt beslut eftersom styrelsen inte kunde acceptera ägarens, det vill säga moderatregeringens, krav på bolaget.

Den sparkade styrelsen har insett att de beslut som regeringen beställt inte kommer att ge en bra och sund apoteksverksamhet. Precis som ett bolags styrelse ska så har styrelsen viljat driva verksamheten på ett affärsmässigt sunt sätt.

Utförsäljningen av Apoteket kommer inte att ske utifrån affärsmässiga grunder utan det handlar om den moderatledda regeringens ideologiska blindhet. Allt statligt är fult och skall säljas ut. Eller som Maud Olofsson uttryckt det "Vi ska avsossifiera Sverige".

Styrelsen har gjort rätt när den sett till det affärsmässiga. Regeringen gör rätt som sparkar en styrelse som inte vill följa ägarens direktiv. Nu återstår för regeringen att hitta en lydig styrelse som ser mellan fingrarna med vad som är bra för bolaget de sätts att sköta. Den styerlsen kan bli svårt att hitta.

Bildt inte rätt

EU-parlamentet omvalde idag med en förhållandevis knapp majoritet EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso. Nu går arbetet vidare med att utse resten av kommissionen. Carl Bildt är rimligen den moderatledda regeringens kandidat från Sverige.

En ny EU:s Höge representant ska också utses. Den Höge representanten är i praktikens EU:s utrikesminister. Blir Lissabonfördraget verklighet efter den irländska folkomröstningen får den Höge representanten en starkare ställning inom EU och blir dessutom vice ordförande i kommissionen.

Den nye Höge representanten får ett mer samlat ansvar för EU:s utrikespolitiska agerande. Den ska företräda EU i FN:s säkerhetsråd, bygga upp en ny utrikestjänst inom EU och utse ett antal personliga sändebud. Hur utrikestjänsten ska utformas är helt tydligt definierad vare sig när det gäller vilka uppgifter utrikestjänsten ska ha eller hur den ska bemannas.

Med tanke på det  breda uppdrag som arbetet innehåller behövs det en person med mycket bred kompetens. Det behövs inte enbart utrikespolitisk kompetens utan också förmåga att bygga upp och forma en komplex tjänstemannaorganisation.

Det finns spekulationer om att det skulle kunna bli Carl Bild som får den posten. Bildt har under sina cirka tre år som utrikesminister gjort sig känd för att resa mycket och blogga intensivt. Samtidigt läggs ambassader och konsulat läggs ned på löpande band. Bildt ägnar ingen uppmärksamhet åt den förvaltning, utrikesdepartementet, han är chef för. UD har istället blivit utrikesministern rundningsmärke. Det här är inte de kvalifikationer som behövs för att axla uppgiften som EU:s Höge representant. Carl Bildt är helt enkelt inte rätt person för uppdraget som EU:s höge representant.

Radio Väst räknar inte alla motioner

Radio Väst räknade i fredags igenom hur många motioner riksdagsledamöterna i Bohuslän/Västra Götaland skrivit under det gågna riksdagsåret. Enligt deras statistik har jag skrivit 1 motion. Moderaten Lars-Arne Staxäng som tillhör majoriteten i riksdagen har skrivit 33.
http://www.sr.se/cgi-bin/vast/nyheter/artikel.asp?artikel=3093446

Det är inte hela sanningen. Räknas bara så kallade enskilda motioner så stämmer det. Räknas alla motioner så har Staxäng skrivit totalt 35 varav 2 är gemensamma med andra moderater. Dessa handlar om allt från "Kusiners arvsrätt" till "Vikten av satsningar på västsvensk infrastruktur".

Jag har skrivit en enskild motion "Religiösa friskolor" och är medmotionär på 15 motioner, exempelvis "Svenskt deltagande i Europeiska unionens marina insats utanför Somalias kust" och "Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF)". Motioner där vi socialdemokrater fick igenom våra förslag i allt väsentligt när riksdagen fattade beslut.


Lista på Lars-Arne Staxängs motioner:
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=427&rm=2008/09&iid=718937995813

Lista på mina motioner:
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=427&rm=2008/09&iid=257612529618

Totalt lämnades det under 2007/08 in 3 577 motioner med 7 555 yrkanden. Endast en bråkdel av dessa yrkanden bifölls. Hösten 2004 skrev jag en motion om att hela systemet med motioner i riksdagen borde förändras. Idag läggs det oerhört mycket tid på detta men det kommer pyttelite ut av det. Motionen kan du läsa här: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GS02K411

Saab-karusellen fortsätter

Nu fortsätter karusellen med Saab. Idag handlar det om rykten om kinesiska pengar som skulle fullborda finansieringen av Koenigsegg groups köp av Saab automobil.

Stämmer det eller inte. Egentligen spelar det ingen roll så länge det handlar om rykten. Alla dessa rykten vare sig de går i positiv eller negativ riktning är negativa för Saab. Det viktigaste för Saab är att få fast mark under fötterna.

Det har inte den moderatledda regeringen bidragit till i något skede av den här processen. M-riksdagsledamoten Mats Sander skriver på sin blogg att regeringen prioriterade rätt när den inte investerade några pengar i bilindustrin. http://matssander.blogspot.com/

I grundfrågan har han fel. Saab, Volvo, underleverantörer och hela fordonsinstrin i Sverige behöver få fast mark under fötterna. Regeringens passivitet äventyrar en hel näringsgren i Sverige. I slutet av 2008 anslog regeringen 28 miljarder kronor för stöd till fordonsindustrin. Så här långt har inte en krona betalats ut.

Både tillverkare och underleverantörer har efterfrågat stöd men får inget - i Sverige. I Belgien får Volvo stöd av den belgiska staten.

Mats Sander försöker ge bilden av att pengarna som inte investeras i fordonsindustrin istället kan läggas på välfärden. Skulle den tyska delstaten Nidersachsen, delägare i Volkswagen, och Frankrike, delägare i Renualt, ha sämre välfärd på grund av att de äger bilföretag? Naturligtvis inte! Tvärtom är detta innovativa företag som över tid har gått med vinst.

Bilindustrin i Sverige behöver fast mark under fötterna och en fast hand att hålla i när det blåser. Istället får de ständigt knytnävar i ansiktet av Maud Olofsson och resten av borgerligheten.

RSS 2.0