Rynkkräm och enpartistat
Först blir jag trött när jag läser att förstapriset till årets mäktigaste affärskvinna, Ericssons Kina-chef Gunilla Nordström, är en årskonsumtion rynkkräm. Sedan blir jag ännu tröttare när jag läsar att Nordström tycker att Sverige är en socialdemokratisk enpartistat. Det är uppenbart inte rynkkräm hon är i störst behov av.
Däremot skulle hon behöva uppdatera sina kunskaper lite om det land där hon leder Ericssons verksamhet. En lämplig första inläsning är den senaste rapporten om situationen för mänskliga rättigheter i Kina. Den finns att läsa för alla på UDs hemsida. www.ud.se
I övrigt väntar jag bara på att Carl-Henric Svanberg ska få någon årsutmärkelse där priset är en årskonsumtion raklödder. Varför tror jag att jag kommer att få fortsätta vänta?
Däremot skulle hon behöva uppdatera sina kunskaper lite om det land där hon leder Ericssons verksamhet. En lämplig första inläsning är den senaste rapporten om situationen för mänskliga rättigheter i Kina. Den finns att läsa för alla på UDs hemsida. www.ud.se
I övrigt väntar jag bara på att Carl-Henric Svanberg ska få någon årsutmärkelse där priset är en årskonsumtion raklödder. Varför tror jag att jag kommer att få fortsätta vänta?
Alliansen höll inte för debatten
I onsdags var det utrikespolitisk debatt i riksdagen. Utrikesministern presenterade regeringens utrikespolitiska deklaration och stakade i och med den ut politiken för i första hand det kommande året. Opositionen gjorde så gott den kunde för att försöka framställa det som för lite, inte tillräckligt bra och framför allt saknade folkpartiet löften om en svensk anslutning till NATO.
Folkpartiet och moderaterna är för en svensk anslutning till NATO. De vill alltså att Sverige ska ingå i en försvarsorganisation som har kärnvapen och en paragraf i sina stadgar (§5) om att ett angrepp på ett NATO-land är ett angrepp på alla och att alla ska hjälpas åt att slå tillbaka angreppet.
Folkpartiet drev NATO-frågan hårt i debatten. Detta upplevde kristdemokraterna som provocerande. Så provocerande att de också sa det rent ut i debatten och slog fast att detta är något som får kommer att tas upp till intern diskussion i alliansen. I nästa andetag uttryckte kristdemokraterna att alliansen är överens om utrikespolitiken.
Själv kan jag bara konstatera att högeralliansens gemensamma utrikespolitik som det uppenbart har jobbats mycket på i en arbetsgrupp höll inte ens för tre timmars debatt i riksdagen.
Det finns mer som är motsägelsefullt i högeralliansens utrikespolitik. I kommer Sverige som enda land i världen att lägga en procent av bruttonationalinkomsten (BNI) på bistånd. Det är moderaterna kraftigt emot och ser som rent slöseri. Kristdemokrater och folkpartister har i debattartiklar uttryckt att det är skamligt om inte Sverige uppfyller enprocentsmålet.
Högeralliansen försöker i sitt program låtsas som att den här oenigheten inte finns. Den finns och frågan är vem som bestämmer i en moderatledd regering där partierna tävlar om att vilja sänka skatten mest.
Folkpartiet och moderaterna är för en svensk anslutning till NATO. De vill alltså att Sverige ska ingå i en försvarsorganisation som har kärnvapen och en paragraf i sina stadgar (§5) om att ett angrepp på ett NATO-land är ett angrepp på alla och att alla ska hjälpas åt att slå tillbaka angreppet.
Folkpartiet drev NATO-frågan hårt i debatten. Detta upplevde kristdemokraterna som provocerande. Så provocerande att de också sa det rent ut i debatten och slog fast att detta är något som får kommer att tas upp till intern diskussion i alliansen. I nästa andetag uttryckte kristdemokraterna att alliansen är överens om utrikespolitiken.
Själv kan jag bara konstatera att högeralliansens gemensamma utrikespolitik som det uppenbart har jobbats mycket på i en arbetsgrupp höll inte ens för tre timmars debatt i riksdagen.
Det finns mer som är motsägelsefullt i högeralliansens utrikespolitik. I kommer Sverige som enda land i världen att lägga en procent av bruttonationalinkomsten (BNI) på bistånd. Det är moderaterna kraftigt emot och ser som rent slöseri. Kristdemokrater och folkpartister har i debattartiklar uttryckt att det är skamligt om inte Sverige uppfyller enprocentsmålet.
Högeralliansen försöker i sitt program låtsas som att den här oenigheten inte finns. Den finns och frågan är vem som bestämmer i en moderatledd regering där partierna tävlar om att vilja sänka skatten mest.
Fullmäktige blir aldrig skrattfest
En undersökning visar att en oproportionerligt stor del unga lämnar sina politiska uppdrag under en mandatperiod. Skälen är naturligtivis flera. Till att börja med så är unga människor mer rörliga; flyttar till jobb, flyttar till utbildning, flyttar till kärleken, flyttar ifrån den tidigare kärleken, flyttar för att bostäder är en marknadsvara och alla inte har full frihet att välja var de vill bo. Flytt är gissningsvis den största formella anledningen till att unga lämnar sina uppdrag.
Det är inget konstigt med det, så kommer det alltid att vara. Dock är det ett problem att det görs till ett skäl att inte välja in unga - de flyttar ju ändå. Under åren har jag upplevt att många unga kollegor lämnat sina uppdrag, det har gällt alla partier. Men många av dem hittar tillbaka till politiken på sin nya bostadsort. Det var alltså inte meningslöst att välja in den där unga tjejen eller killen som ändå bara flyttade och avsa sig sitt uppdrag.
Alla partier borde tänka lite mer osjälviskt och se den större nyttan med att släppa fram unga, även om det blir en annan kommun som får skörda frukterna i framtiden. Gör inte vår och andra kommuner det vem ska då kunna åta sig uppdrag i framtiden i vår kommun? Det är frågan partierna borde ställa sig i dessa nomineringstider. Se det som ett informellt utbyte av komptens och arbetsvilliga personer.
Sedan den dystrare delen av att många förtroendevalda lämnar sina uppdrag, oavsett om de är unga eller äldre. Att inte känna att det går att påverka. Många som lämnar politiken gör det just med den känslan. Jag har en ganska grå och tråkig syn på hur politik fungerar och måste fungera. Det kommer i allmänhet aldrig att gå snabbt, demokrati är inte snabbt. Kommunfullmäktigemöten kan vara intressanta, lärorika, fyllda av formella beslut och ibland till och med rent av stimulerande. Men roliga? Nej!
Kommunfullmäktige blir aldrig någon skrattfest - det ska helt enkelt inte vara det. Visst kan ett och annat debattinlägg locka till skratt men det är inte så att man går från mötet med samma känsla som efter att varit på teater och sett en komedi. I bästa fall går man från mötet och kan känna att man gjort nytta.
Tyvärr är det nog många som har fel förväntningar när de väljs till ett förtroendeuppdrag, oavsett ålder. Tror man att man ska kunna påverka allt och ändra allt redan första månaden, året eller mandatperioden så riskerar man verkligen att bli besviken. Demokrati är ett långsamt hantverk och det är hela tiden en helhet som ska hanteras. Allt gott man vill göra är inte alltid förenligt och/eller ekonomiskt möjligt. Att vara förtroendevald handlar om helhet, långsiktighet och demokrati.
Det är ytterst sällan det går att påverka ett beslut på själva fullmäktigemötet där det formellt fattas. Det är i undantagsfall och närmast som ett olycksfall i det demokratiska arbetet. Det är en lång process som föregår det formella beslutet. Grunden kan ha lagts många år tidigare i form av en partiintern motion som antagits av ett parti som därmed gjort det till sin politik och sedan ska rätt tillfälle ha uppstått för att genomföra beslutet. Att arbetet på vägen fram till beslut görs grundligt ger också möjligheten att fatta ett kvalitativt beslut på så korrekt grund som möjligt.
Demokrati är en lång och oftast långsam process. Det är på vägen fram som det finns möjlighet att påverka beslutet. I partidiskussionen, i arbetsgruppen, i nämnden, på partigruppen, i den ena eller andra politiska majoriteten. Beslutet på kommunfullmäktige är bara den slutliga bekräftelsen och debatten är i bästa fall åskådliggörandet av varför olika partier och företrädare tycker som de tycker. Tror man att det ska gå att påverka beslutet på själva kommunfullmäktigemötet då förstår jag att man blir besviken och lämnar politiken.
Vi som redan är politiskt aktiva har ett ansvar att göra två saker; att våga släppa fram nya trots att det finns en risk att de slutar och att berätta hur arbetet går till så att de ser mönstren i processen, kan påverka och slipper bli besvikna.
Det är inget konstigt med det, så kommer det alltid att vara. Dock är det ett problem att det görs till ett skäl att inte välja in unga - de flyttar ju ändå. Under åren har jag upplevt att många unga kollegor lämnat sina uppdrag, det har gällt alla partier. Men många av dem hittar tillbaka till politiken på sin nya bostadsort. Det var alltså inte meningslöst att välja in den där unga tjejen eller killen som ändå bara flyttade och avsa sig sitt uppdrag.
Alla partier borde tänka lite mer osjälviskt och se den större nyttan med att släppa fram unga, även om det blir en annan kommun som får skörda frukterna i framtiden. Gör inte vår och andra kommuner det vem ska då kunna åta sig uppdrag i framtiden i vår kommun? Det är frågan partierna borde ställa sig i dessa nomineringstider. Se det som ett informellt utbyte av komptens och arbetsvilliga personer.
Sedan den dystrare delen av att många förtroendevalda lämnar sina uppdrag, oavsett om de är unga eller äldre. Att inte känna att det går att påverka. Många som lämnar politiken gör det just med den känslan. Jag har en ganska grå och tråkig syn på hur politik fungerar och måste fungera. Det kommer i allmänhet aldrig att gå snabbt, demokrati är inte snabbt. Kommunfullmäktigemöten kan vara intressanta, lärorika, fyllda av formella beslut och ibland till och med rent av stimulerande. Men roliga? Nej!
Kommunfullmäktige blir aldrig någon skrattfest - det ska helt enkelt inte vara det. Visst kan ett och annat debattinlägg locka till skratt men det är inte så att man går från mötet med samma känsla som efter att varit på teater och sett en komedi. I bästa fall går man från mötet och kan känna att man gjort nytta.
Tyvärr är det nog många som har fel förväntningar när de väljs till ett förtroendeuppdrag, oavsett ålder. Tror man att man ska kunna påverka allt och ändra allt redan första månaden, året eller mandatperioden så riskerar man verkligen att bli besviken. Demokrati är ett långsamt hantverk och det är hela tiden en helhet som ska hanteras. Allt gott man vill göra är inte alltid förenligt och/eller ekonomiskt möjligt. Att vara förtroendevald handlar om helhet, långsiktighet och demokrati.
Det är ytterst sällan det går att påverka ett beslut på själva fullmäktigemötet där det formellt fattas. Det är i undantagsfall och närmast som ett olycksfall i det demokratiska arbetet. Det är en lång process som föregår det formella beslutet. Grunden kan ha lagts många år tidigare i form av en partiintern motion som antagits av ett parti som därmed gjort det till sin politik och sedan ska rätt tillfälle ha uppstått för att genomföra beslutet. Att arbetet på vägen fram till beslut görs grundligt ger också möjligheten att fatta ett kvalitativt beslut på så korrekt grund som möjligt.
Demokrati är en lång och oftast långsam process. Det är på vägen fram som det finns möjlighet att påverka beslutet. I partidiskussionen, i arbetsgruppen, i nämnden, på partigruppen, i den ena eller andra politiska majoriteten. Beslutet på kommunfullmäktige är bara den slutliga bekräftelsen och debatten är i bästa fall åskådliggörandet av varför olika partier och företrädare tycker som de tycker. Tror man att det ska gå att påverka beslutet på själva kommunfullmäktigemötet då förstår jag att man blir besviken och lämnar politiken.
Vi som redan är politiskt aktiva har ett ansvar att göra två saker; att våga släppa fram nya trots att det finns en risk att de slutar och att berätta hur arbetet går till så att de ser mönstren i processen, kan påverka och slipper bli besvikna.
Sverigedemokraterna ska hanteras med lagen som grund
Jag har inte ett dugg till övers för sverigedemokraterna. Men precis som att terrorister ska bekämpas inom lagens ram och på ett sätt som inte kränker mänskliga rättigheter - så ska sverigedemokraternas stollerier hanteras med lagen som grund.
Att utlysa en tävling om att teckna den bästa karikatyren på profeten Muhammed är en provokation och har naturligtvis inget med yttrandefrihet att göra. Ändå måste det hanteras med lagstiftningen som utgångspunkt. Teckningar där Muhammed framställs som till exempel terrorist bör granskas utifrån utgångspunkten om det är en kränkning, förtal, hets mot folkgrupp, uppvigling eller något annat som trots en månghundraårig tradition av tryckfrihet i Sverige inte är tillåten. Skulle det bedömmas vara någon eller några av dessa punkter som är tillämpliga så ska den ansvarige utgivaren ställas till svars för det.
Om sedan ett komersiellt företag gör bedömningen att innehållet på en hemsida inte är önskvärt för att det inte står i samklang med företagets värderingar eller affärsintressen så kan naturligtvis företaget välja att ta bort sidan. Det är en affärsmässig bedömning.
Vinnarna i det korta perspektivet är naturligtvis sverigedemokraterna - de har fått precis den uppmärksamhet de inte förtjänar. Nu har till och med jag skrivit om dem...
Att utlysa en tävling om att teckna den bästa karikatyren på profeten Muhammed är en provokation och har naturligtvis inget med yttrandefrihet att göra. Ändå måste det hanteras med lagstiftningen som utgångspunkt. Teckningar där Muhammed framställs som till exempel terrorist bör granskas utifrån utgångspunkten om det är en kränkning, förtal, hets mot folkgrupp, uppvigling eller något annat som trots en månghundraårig tradition av tryckfrihet i Sverige inte är tillåten. Skulle det bedömmas vara någon eller några av dessa punkter som är tillämpliga så ska den ansvarige utgivaren ställas till svars för det.
Om sedan ett komersiellt företag gör bedömningen att innehållet på en hemsida inte är önskvärt för att det inte står i samklang med företagets värderingar eller affärsintressen så kan naturligtvis företaget välja att ta bort sidan. Det är en affärsmässig bedömning.
Vinnarna i det korta perspektivet är naturligtvis sverigedemokraterna - de har fått precis den uppmärksamhet de inte förtjänar. Nu har till och med jag skrivit om dem...
Jämt i opinionsmätning
I den Demoskopmätning som publiceras idag i Expressen och TV4 går det borgerliga blocket om s-v-mp i opinionssiffror. Fortfarande är det mindre än en procent som skiljer mellan blocken. Förra månaden var det s-ledning, den här månaden är det m-ledning.
Det är värt att notera att det är en mycket stor andel av de tillfrågade som inte uppger något parti - cirka 15 procent. Denna grupp är alltså tredje största "parti".
Mätningen visar att valet i september på inget sätt är avgjort utan det är kamp in i det sista som gäller. Som socialdemokrat kommer jag säkert att mötas av tidvis dåliga opiononssiffror men det är valresultatet som räknas, inget annat. Rimligen måste socialdemokraternas mål vara att få ett resultat över 40 procent. Dit är den en bit kvar men det är betydligt närmare än för ett drygt halvår sedan.
Det är värt att notera att det är en mycket stor andel av de tillfrågade som inte uppger något parti - cirka 15 procent. Denna grupp är alltså tredje största "parti".
Mätningen visar att valet i september på inget sätt är avgjort utan det är kamp in i det sista som gäller. Som socialdemokrat kommer jag säkert att mötas av tidvis dåliga opiononssiffror men det är valresultatet som räknas, inget annat. Rimligen måste socialdemokraternas mål vara att få ett resultat över 40 procent. Dit är den en bit kvar men det är betydligt närmare än för ett drygt halvår sedan.
Direktörsdebatten - Vem skapar jobb
Sedan en tid rasar debatten om olika direktörers utalanden om att de önskar en ny borgerlig regering. Idag skriver DI på sin ledarsida bland annat "Vilka vet bäst hur jobben ska bli fler? Självklart de företagsledare som fattar beslut om investeringar och anställningar."
Längst fram i direktörsleden har Scanias VD Leif Östling respektive Ericssons Carl-Henric Svanberg stått. Med de senaste årens personalnedskärningarna i de koncerna kanske inte något lysande exempel på killar som skapat nya jobb i Sverige.
Längst fram i direktörsleden har Scanias VD Leif Östling respektive Ericssons Carl-Henric Svanberg stått. Med de senaste årens personalnedskärningarna i de koncerna kanske inte något lysande exempel på killar som skapat nya jobb i Sverige.
Välkommen!
Hej!
Välkommen till min nya Blogg! Efter mycket moget övervägande har jag beslutat mig för att på prov öppna en blogg. Ärligt talat tycker jag det verkar vara mycket "hype" över det här med Blogg. Det är lite Internet 1997 över det. Men, men - nu ger jag det en chans en tid.
Jag tänker ta upp en tråd från min tidigare hemsida - Min kommentar. Där hade jag ambitionen att kommentera aktuella politiska händelser och vad som speglas i media. Den ansatsen går nu vidare i den här bloggen "Min kommentar".
Välkommen till min nya Blogg! Efter mycket moget övervägande har jag beslutat mig för att på prov öppna en blogg. Ärligt talat tycker jag det verkar vara mycket "hype" över det här med Blogg. Det är lite Internet 1997 över det. Men, men - nu ger jag det en chans en tid.
Jag tänker ta upp en tråd från min tidigare hemsida - Min kommentar. Där hade jag ambitionen att kommentera aktuella politiska händelser och vad som speglas i media. Den ansatsen går nu vidare i den här bloggen "Min kommentar".
