Ny mitten-vänster möjlig

Vad jag vet så är folkpartiet först ut när de idag presenterat sitt valmanifest. Det är delvis intressant läsning även om mycket av texten tyngs ned av ett genomgående mantra om att Sverige är uselt och att allt som är uselt är socialdemokraternas fel.

Två besked är särskilt intressanta; folkpartiet vill egentligen inte genomföra höger-alliansens politik och om den ändå genomförs ska det återställas så snart som möjligt, helst efter ett år. Det gäller taket i sjukförsäkringen som m, fp, kd och c har enats om att sänka. Det vill folkpartiet nu sänka för att sedan höja det igen. Logiken i det kan bara en folkpartist förstå.

Det är ungefär samma logik som när det gäller fastighetsskatten. Den vill folkpartiet sänka för att sedan höja den för att sedan långsiktigt ta bort den. Endast en folkpartist kan förstå.

Det andra intressanta beskedet i valmanifestet är att folkpartiet nu släpper kravet på svenskt NATO-medlemskap. Fp vill fortfarande att Sverige blir medlemmar men det är inte lika bråttom längre.

Folkpartiet borde fundera över om de verkligen hamnat rätt när de gått in i höger-alliansen. Vill de ha dagens tak i sjukförsäkringen och fortfarande står bakom den generella välfärdspolitiken, då har de mest gemensamt med socialdemokraterna och minst gemensamt med m, kd och c. Dem förespråkar olika former av grundtrygghetssystem där var och en sedan får teckna egna extra försäkringar.

När folkpartiet lämnat NATO-fanatismen bakom sig är de plötsligt en realistisk regeringspartner för socialdemokraterna. Just skillnaden i synen på utrikes- och säkerhetspolitiken mellan s och samarbetspartierna vänsterpartiet och miljöpartiet är det som omöjliggör dem som regeringspartner.

Om folkpartisterna själva läser sitt valmanifest och funderar över konsekveserna av det kan det svenska politiska landskapet plötsligt ha förändrats radikalt. Ett mitten-vänstersamarbete mellan fp och s efter valet kan bli verklighet. Kom igen, folkpartiet!


Gangsters ska gripas

Dödsbombningen av gangstern och terroristen Abu Musab al-Zarqavi kan vara en kortsiktig seger för de amerikanska styrkorna i Irak. I längden är bomber inte en fruktbar väg att bekämpa gangsters och terrorister.

Våld föder bara nytt våld. Bombattacken som ledde till al-Zarqavis död riskerar att leda till nya terrordåd för att hämnas hans död. Den aktion som syftar till att öka säkerheten kan i själva verket minska den.

Statsterrorism och utomrättsliga avrättningar är alltid fel, oavsett vilken stat som utför dem och oavsett hur grova skurkar som är målet. Det gäller vare sig det är USA, Ryssland, Israel eller något annat land som utför det och oavsett om det utförs i Irak, Palestina, Tjetjenien eller någon annan stans.

Allvarlig varningssignal om Sverigedemokraterna

Det är dystert att se sverigedemokraternas framgångar i Ungt val. Drygt var tionde av de 120 000 Ungt val-deltagarna som är mellan 15 och 21 år har röstat på sd. Det är en allvarlig varningssignal dels när det gäller stämningsläget gentemot invandrare dels inför höstens val då sverigedemokraterna för första gången får sina valsedlar utlagda i samtliga vallokaler.

Vi som tycker det är viktigt med en solidarisk flyktingpolitik, värnar det svenska samhällets öppenhet och vill att människor ska kunna integreras i samhället måste ta vardagsdiskussion om invandrare och integrationen. Det är enda sättet att möta sverigedemokraternas framgångar.

Samtidigt ska inte för stora växlar dras på resultatet i Ungt val. Ungdomar, i det här fallet de flesta tonåringar, vill ha drastiska lösningar. Det hör till ungdomen att vilja ha enkla lösningar på svåra frågor. Pendeln slår stenhårt och snabbt i denna åldersgrupp. Ett parti som gör succé ena gången kan vara utraderat nästa gång.

En gissning är också att många unga vill utmana vuxenvärlden och då är en röst på sverigedemokraterna det som är mest anti-etablisemang.


Vad firar vi egentligen idag

Idag firas den 6 juni, Sveriges nationaldag, för andra året i rad som helgdag. För de allra flesta kommer nog firandet att gå ganska obemärkt förbi. Det kommer att ta lång tid innan den 6 juni omges med samma yra som 17 maj, 4 juli eller 14 juli – om det ens någonsin blir så. Det är synd för det kostar att ha nationaldagen som helgdag, fyra miljarder kronor beräknas den samhällsekonomiska kostnaden vara i form av produktionsbortfall för varje helgdag.

Kostnaden kan anses vara ett nollsummespel eftersom vi i riksdagen när vi tog beslutet om att göra 6 juni till helgdag samtidigt tog bort annandag pingst som helgdag. Den viktiga frågan är egentligen – vad firar vi? Andra länder firar krigsslut, unionsupplösningar, befrielser och Sverige?

Formellt är motiveringen det svenska språket, kulturarvet, historien och samhällsmodellen som en nationell identitet i en allt mer internationaliserad värld. Rent praktiskt kommer datumet bland annat av att Gustav Vasa år 1523 blev Sveriges kung och att regeringsformen antogs denna dag år 1809. Vasa idag mest känd för Vasaloppet och mindre känd för bokbål och klosterbränning är det kanske inte så positiva vingslag kring trots allt. Regeringsformen? Tja viktig, men knappast något föremål för folklig yra.

Jag själv tänker i vart fall fira. Vi behöver ha lite mer roligt i det här landet. Vi är så tillknäppta. Släpp loss lite yra!Jag tycker dessutom att Sverige har mycket att vara stolt över och att det är viktigt att inte överlåta det svenska nationalarvet till högerextrema ynglingar med mer hår än hjärna.

Tillåt comeback i riksdagen

Rekordmånga hoppar av riksdagen! Det rapporterar olika media idag. Rent statistiskt är det ett riktigt påstående men man bör vara försiktig när man tolkar siffrorna. Socialdemokraterna är det parti som har näst högst andel som slutar. Enligt mediarapporteringen är det 42 stycken som slutar.

I veckan som gick tackade vi i den socialdemokratiska riksdagsgruppen av dessa kamrater. Det var en mycket blandad skara som samlades på scenen och uppmärksammades av partiordförande Göran Persson. Vissa vill tolka statistiken som att det är B-laget som slutar. Jag såg inga B-lagsspelare på scenen.

Där stod bland annat ett blivande kommunalråd, en nybliven bolagsdirektör och riksdagens ålderspresident Lennart Nilsson från Uddevalla. På scenen stod allt ifrån dem som enbart suttit en mandatperiod till Lennart som lämnar efter 30 år i riksdagen. Verkligheten bakom statistiken är alltså lång mer komplicerad än vad som först kan anas.

Av dem som slutar efter enbart en mandatperiod fanns flera som jag känner sedan länge. Dem har trots sin relativa ungdom redan en lång politisk aktivitet bakom sig. Nu väljer de att göra något annat. Att sitta i riksdagen är inte ett vanligt jobb. Det har speciella förutsättningar både i positiv och negativ bemärkelse.

Jag tycker det är sunt att det är omsättning på riksdagsledamöterna. Ett problem finns dock idag. Det är ytterst sällsynt att någon som slutat som riksdagsledamot kommer tillbaka något eller några val senare som riksdagsledamot. Det måste bli tillåtet med comeback i riksdagen. Kanske kan det bli nästa steg i utvecklingen. Många av dem som nu slutar efter kort tid har åtskilliga aktiva år framför sig.

Vår beredskap är inte god

DOS-attackerna (Denial of service) visar hur sårbart det moderna samhället är. Det visar också att hoten ser annorlunda ut idag än tidigare. Sverige är ett land där vi är vana att saker bara fungerar och det är också den bild som människor i andra länder har av Sverige. Många av de jag möter från andra länder vittnar om hur effektivt, smidigt och välfungerande Sverige är. När det i vissa länder hör till undantagen att något fungerar så är det i Sverige precis tvärtom.

Det här riskerar att vagga in oss i en falsk trygghet. De senaste dagarnas elektroniska attacker på offentliga hemsidor som är viktiga platser för vital samhällsinformation visar att Sveriges beredskap för den nya tidens hot inte är god. Det är mycket oroväckande att några förvisso tekniskt duktiga dataintresserade ynglingar (det är oftast pojkar det handlar om men säkert några tjejer också) så enkelt kan slå ut polisens respektive regeringens hemsidor.

Just den här gången är inte någon skada skedd men det är dags att vakna upp ur den falska tryggheten. Det får inte vara så enkelt att slå ut myndighetsinformation och det svenska samhällets beredskap måste uppenbart förstärkas. Det går att höja driftsäkerheten och det måste göras snarast. I en krissituation kan den här bristande driftsäkerheten få förödande konsekvenser.

FP:s Venstre-sväng

Folkpartisten Mikael Trolin varnar på dagens Aftonbladet Debatt för folkpartiets Venstre-sväng. Han pekar på hur folkpartiet nu fortsätter att flirta med bruna strömningar i svensk politik på samma sätt som de gjorde i förra valet 2002 med språktests-utspelet. Trolin menar att det är ett medvetet försök att kopiera Venstre i Danmark.

Nu är inte Mikale Trolin vem som helst. Uppvuxen i Sverige med sin svenska mamma men med en nigeriansk pappa som är kung i provinsen Kwande. Kandidat för folkpartiet till både EU-parlamentet och nu riksdagen. Dessutom har han jobbat på folkpartiets rikskansli som integrationssamordnare. Det jobbet hoppade han av från på grund av partiets integrationspolitik och var med och startade nätverket Vägval socialliberal.

Nu är han så skrämd av de strömingar han känner inom folkpartiet att han hoppas på ett extra landsmöte för att ställa Leijonborg, Roijas och Björklund till svars. Det är bra att det finns fler folkpartister än Bengt Westerberg som är oroliga för vart folkpartiet är på väg.

Läs hela Mikael Trolins debattartikel:
http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,835578,00.html

Vem ska gå först in i Kongo?

Folkpartiet mälar än en gång ut sig när det gäller Sveriges deltagande i internationella fredsbevarande uppdrag. Det senaste fallet gäller det beslut som nu är på väg igenom riksdagen om att sända en grupp ur det svenska elitförbandet SSG till Kongo.

Folkpartiet har en reservation i förslaget till riksdagsbeslut där de kritiserar möjligheterna till sjukvård om en soldat skadas. Den svenska normen är att sjukvård ska kunna erbjudas inom en timma. Den normen sattes i en helt annan tid när Sveriges försvar var ett invasionsförsvar vars huvudsakliga uppgift var att skydda landet. Idag är det svenska försvaret inriktat på att vara ett insatsförsvar som ska kunna ta delta i internationella fredsbevarande eller fredsframtvingande operationer.

När det gäller ett sådant uppdrag som det i Kongo måste man inse svårigheterna. Det handlar om ett till ytan mycket stort land. De transporttider som är en konsekvens av detta är det stora problemet. För att vara helt säker på att kunna uppfylla målet om vård inom en timma måste i så fall sjukvårdsresurserna placeras ut först och först därefter kan den rent militära personalen gå in. Vem ska då ansvarar för sjukvårdspersonalens säkerhet? Vem menar folkpartiet ska gå först in i Kongo? Läkarna eller soldaterna?

RSS 2.0