Fullmäktige blir aldrig skrattfest
En undersökning visar att en oproportionerligt stor del unga lämnar sina politiska uppdrag under en mandatperiod. Skälen är naturligtivis flera. Till att börja med så är unga människor mer rörliga; flyttar till jobb, flyttar till utbildning, flyttar till kärleken, flyttar ifrån den tidigare kärleken, flyttar för att bostäder är en marknadsvara och alla inte har full frihet att välja var de vill bo. Flytt är gissningsvis den största formella anledningen till att unga lämnar sina uppdrag.
Det är inget konstigt med det, så kommer det alltid att vara. Dock är det ett problem att det görs till ett skäl att inte välja in unga - de flyttar ju ändå. Under åren har jag upplevt att många unga kollegor lämnat sina uppdrag, det har gällt alla partier. Men många av dem hittar tillbaka till politiken på sin nya bostadsort. Det var alltså inte meningslöst att välja in den där unga tjejen eller killen som ändå bara flyttade och avsa sig sitt uppdrag.
Alla partier borde tänka lite mer osjälviskt och se den större nyttan med att släppa fram unga, även om det blir en annan kommun som får skörda frukterna i framtiden. Gör inte vår och andra kommuner det vem ska då kunna åta sig uppdrag i framtiden i vår kommun? Det är frågan partierna borde ställa sig i dessa nomineringstider. Se det som ett informellt utbyte av komptens och arbetsvilliga personer.
Sedan den dystrare delen av att många förtroendevalda lämnar sina uppdrag, oavsett om de är unga eller äldre. Att inte känna att det går att påverka. Många som lämnar politiken gör det just med den känslan. Jag har en ganska grå och tråkig syn på hur politik fungerar och måste fungera. Det kommer i allmänhet aldrig att gå snabbt, demokrati är inte snabbt. Kommunfullmäktigemöten kan vara intressanta, lärorika, fyllda av formella beslut och ibland till och med rent av stimulerande. Men roliga? Nej!
Kommunfullmäktige blir aldrig någon skrattfest - det ska helt enkelt inte vara det. Visst kan ett och annat debattinlägg locka till skratt men det är inte så att man går från mötet med samma känsla som efter att varit på teater och sett en komedi. I bästa fall går man från mötet och kan känna att man gjort nytta.
Tyvärr är det nog många som har fel förväntningar när de väljs till ett förtroendeuppdrag, oavsett ålder. Tror man att man ska kunna påverka allt och ändra allt redan första månaden, året eller mandatperioden så riskerar man verkligen att bli besviken. Demokrati är ett långsamt hantverk och det är hela tiden en helhet som ska hanteras. Allt gott man vill göra är inte alltid förenligt och/eller ekonomiskt möjligt. Att vara förtroendevald handlar om helhet, långsiktighet och demokrati.
Det är ytterst sällan det går att påverka ett beslut på själva fullmäktigemötet där det formellt fattas. Det är i undantagsfall och närmast som ett olycksfall i det demokratiska arbetet. Det är en lång process som föregår det formella beslutet. Grunden kan ha lagts många år tidigare i form av en partiintern motion som antagits av ett parti som därmed gjort det till sin politik och sedan ska rätt tillfälle ha uppstått för att genomföra beslutet. Att arbetet på vägen fram till beslut görs grundligt ger också möjligheten att fatta ett kvalitativt beslut på så korrekt grund som möjligt.
Demokrati är en lång och oftast långsam process. Det är på vägen fram som det finns möjlighet att påverka beslutet. I partidiskussionen, i arbetsgruppen, i nämnden, på partigruppen, i den ena eller andra politiska majoriteten. Beslutet på kommunfullmäktige är bara den slutliga bekräftelsen och debatten är i bästa fall åskådliggörandet av varför olika partier och företrädare tycker som de tycker. Tror man att det ska gå att påverka beslutet på själva kommunfullmäktigemötet då förstår jag att man blir besviken och lämnar politiken.
Vi som redan är politiskt aktiva har ett ansvar att göra två saker; att våga släppa fram nya trots att det finns en risk att de slutar och att berätta hur arbetet går till så att de ser mönstren i processen, kan påverka och slipper bli besvikna.
Det är inget konstigt med det, så kommer det alltid att vara. Dock är det ett problem att det görs till ett skäl att inte välja in unga - de flyttar ju ändå. Under åren har jag upplevt att många unga kollegor lämnat sina uppdrag, det har gällt alla partier. Men många av dem hittar tillbaka till politiken på sin nya bostadsort. Det var alltså inte meningslöst att välja in den där unga tjejen eller killen som ändå bara flyttade och avsa sig sitt uppdrag.
Alla partier borde tänka lite mer osjälviskt och se den större nyttan med att släppa fram unga, även om det blir en annan kommun som får skörda frukterna i framtiden. Gör inte vår och andra kommuner det vem ska då kunna åta sig uppdrag i framtiden i vår kommun? Det är frågan partierna borde ställa sig i dessa nomineringstider. Se det som ett informellt utbyte av komptens och arbetsvilliga personer.
Sedan den dystrare delen av att många förtroendevalda lämnar sina uppdrag, oavsett om de är unga eller äldre. Att inte känna att det går att påverka. Många som lämnar politiken gör det just med den känslan. Jag har en ganska grå och tråkig syn på hur politik fungerar och måste fungera. Det kommer i allmänhet aldrig att gå snabbt, demokrati är inte snabbt. Kommunfullmäktigemöten kan vara intressanta, lärorika, fyllda av formella beslut och ibland till och med rent av stimulerande. Men roliga? Nej!
Kommunfullmäktige blir aldrig någon skrattfest - det ska helt enkelt inte vara det. Visst kan ett och annat debattinlägg locka till skratt men det är inte så att man går från mötet med samma känsla som efter att varit på teater och sett en komedi. I bästa fall går man från mötet och kan känna att man gjort nytta.
Tyvärr är det nog många som har fel förväntningar när de väljs till ett förtroendeuppdrag, oavsett ålder. Tror man att man ska kunna påverka allt och ändra allt redan första månaden, året eller mandatperioden så riskerar man verkligen att bli besviken. Demokrati är ett långsamt hantverk och det är hela tiden en helhet som ska hanteras. Allt gott man vill göra är inte alltid förenligt och/eller ekonomiskt möjligt. Att vara förtroendevald handlar om helhet, långsiktighet och demokrati.
Det är ytterst sällan det går att påverka ett beslut på själva fullmäktigemötet där det formellt fattas. Det är i undantagsfall och närmast som ett olycksfall i det demokratiska arbetet. Det är en lång process som föregår det formella beslutet. Grunden kan ha lagts många år tidigare i form av en partiintern motion som antagits av ett parti som därmed gjort det till sin politik och sedan ska rätt tillfälle ha uppstått för att genomföra beslutet. Att arbetet på vägen fram till beslut görs grundligt ger också möjligheten att fatta ett kvalitativt beslut på så korrekt grund som möjligt.
Demokrati är en lång och oftast långsam process. Det är på vägen fram som det finns möjlighet att påverka beslutet. I partidiskussionen, i arbetsgruppen, i nämnden, på partigruppen, i den ena eller andra politiska majoriteten. Beslutet på kommunfullmäktige är bara den slutliga bekräftelsen och debatten är i bästa fall åskådliggörandet av varför olika partier och företrädare tycker som de tycker. Tror man att det ska gå att påverka beslutet på själva kommunfullmäktigemötet då förstår jag att man blir besviken och lämnar politiken.
Vi som redan är politiskt aktiva har ett ansvar att göra två saker; att våga släppa fram nya trots att det finns en risk att de slutar och att berätta hur arbetet går till så att de ser mönstren i processen, kan påverka och slipper bli besvikna.
Kommentarer
Trackback
